Det här ljuset
Det här ljuset i kväll
Den här tystnaden i det här ljuset
I kväll och den här himlen
Det här ljuset och svalorna
Det här ljuset
över himlen
I kväll.
April, och ljuset bryter mörker i natten
Nattljuse och Dagblinde. Så kunde de heta. Vilka? Ingen aning, kanske två i en saga om vårens återkomst. Orden som leker runt i en ljusstråle mellan mörka moln. Den ene, dagblind av ett skarpt ljus.
Du kan inte ta mig-orden spelar upp hela registret. Jag låter dem löpa och hoppa runt som vilda kattungar som borstar upp sig i leken. Jag ska fånga er listigt, vänta bara. Först lägga patience med de eviga själarnas sökande teman.
En kung, en drottning, en page, en medioker friare som somnat mitt i en mening, uttråkad av sig själv. Frispel!
Det är en sådan kväll. Jag lockar in narrarna från trädgården och en nyss hitkommen trast kastar serpentiner i luften medan ett klädsamt dis täcker månens nakna skära, snart halv. Också jag en halva sökande min fullhet sedan guden klöv mig en gång. Narrarna slår sig ner i rummets vrår, lättjefullt med vickande tår.
Ge er iväg, säger jag genast. Inser att jag inte har tid. För mycket står på spel.
Kastanjernas knoppar glänser i ljuset av gatlyktan. Det är en sådan kväll, och jag minns plötsligt flickan med bokmärkena, med rosorna. När jag skulle närma mig bilden såg jag att hon drabbats av en bländning.
En tår av ljus från hennes öga.
Sådan är april, tänker jag och lägger ihop alla korten på bordet.
Någon är en narr, någon ska påta i jorden, någon dressera fjärilar i en kadrilj. Det kommer inte att lyckas. Fjärilars rörelsemönster låter sig inte fångas in i en fyrkantighet.
Katten gäspar på röd kudde av sammet. Ja, det är dags att slå ihop parasollerna. I en vas står en berberis kvar i september. Ute doppar ugglorna sina tunga ögonlock i natten.
