Årets sista diktutkast innan nästa års projekt tar vid.
Ur stad
Jag skrev längs vandringar och klättring
Skrev i huvudet fast jag ingenting visste
Nedtecknandet kommer efteråt
Jag skrev osynligt
Mina steg skrev
Mina händer, mina ögon
Fjärilarna framför mig
Det var i december
Staden hjälpte mig att vakna
Jag märkte det inte först
Ur 50 000 steg, om jag räknat dem så
skrevs något fram, även i det stillastående
En hök skar luften uppe på berget
Nedanför klättrade husen, nej, höll sig fast
Rosmarinen blommade på vissa ställen
Det var i december och något i mig skrev
Hjärtat? låter nästan banalt
men det är aldrig banalt, det bär allt
Steg för steg mitt liv i livet
Hjärnan räknade varken steg eller insikter
Jag trodde jag vilade medan jag vandrade
och lät solen träffa mig
Jag skrev ingenting, varken avsikt eller mening
En trollslända landade på en sten framför mig
Det var i december och staden lät mig vandra
Först efteråt kommer dikten i rörelse
Den som kanske kommer att skrivas ner
