Min dikt, Är det inte alltid hösten, endast publicerad här:
Är det inte alltid
Hösten
Och nerverna i bladens övergång från fotosyntes
och klorofyllgrön sprängkraft, från fastsittande till
fallande, i en avklädande del av trädens livsvillkor
Skymningen som inväntar att få tömma ut
ögonen på söndagsljus, den sortens milda söndag
silad genom blad som sitter kvar, gult, rost, brunt,
lime, pricksvärtad ärggrön, din egen mörkerreaktion
Diffus saknad drar upp en underjordisk melodi
ur marken, driver tonskalorna genom kärl
Tunt blå som dimslöjorna över insjövattnet
Är det inte alltid
Hösten
Krattans ståltänder och en oväntad klarhet en kväll
med Mars lite rödaktiga stjärna och en vithet som bryter
in genom strålkastarljusen längs landsvägen i svart
Ljudet av hästen som blåser ut dagen genom näsborrarna
Och all augusti som du väntade på men som aldrig blev till
i den september och oktober som nu kapar åt sig drömmarna
glider undan som en avbruten fredsförhandling
Kylans ring kring månen och ritualernas små prasslande ljud,
plånet och tändstickan, vattenspegeln i regntunnan och
grannens katt som sover bort timmarna på din altan
Är det inte alltid
Hösten
svepande som en disträ hand över högupplösta
minnen från sommaren, oundvikligheten, som med
en gammal gympapåse vars innehåll lämnades
i en säck och kördes till återvinningen
Medan du tänker att du borde ta hand om
frökapslarna bättre, borde bli bättre på allt
som har med vinter att göra, ändå alltid hösten
och lukten av mossan som du river av från marken
för att dra in lukten av, för att förvissa dig
Är det inte alltid
Hösten
Och några minnesljud som uppstår i din inre hörsel
Sedan länge passerade tåg, vibrationerna i rälsen, gnisslen
Perrongernas fuktiga betong och kläder som nu bytts ut
Duggregnen som avlöser sommarens skyfall med åska i
Tipspromenader du aldrig deltog i, andetag efter andetag
erövrar du någonting förmultnat och ger det liv åt
övergången, överfarterna, erfarenheterna som att
det alltid ska saknas en vante, skosnörena som går upp
längs vägen och att du måste böja dig närmare mot marken
Adas in och andas ut, ta stegen vidare, hålla din värme
Är det inte alltid
Hösten
Och den första frostvarningen, du vet det, du har alltid vetat
Copyright: Tina K Persson
Tina K Persson
Jag snuddade vid något
som språket öppnade
Bokstäverna gav det form
Svindelhastigt
Känsla måste ner i det
annars dör det bort
Som med ting som överges
förloras, det är olika hastigheter
Jag snuddade vid något
en mening i språket öppnade
Någon annans mening
gick över i mig
Svindelhastigt
T K P
(Efter läsningen av Lennart Sjögrens diktsamling Det röda äpplet)